Ja, ett år går ju fort å nu e de slut...
Sommarlov... wweeee... ingen mer skola på 11 veckor...
Ett år på Performing arts school har gått till ända... totalt två år avverkade, bara två år kvar... man skulle kunna säga att halva tiden är passerad tid...
året har gått så fruktansvärt fort, jag kan liksom inte fatta att jag har gått ett år till redan. Mina Bjärnums vänner börjar trean nu, om ett år e dom redo för jobb... de e ju helt sjukt så de nästan inte kan vara sant. å om två år e de min tur... får vi hoppas iaf... jag kan inte ens försöka förklara känslan som finns i min mage när jag tänker i dessa banor... nervös, pirrig, förväntansfull, livrädd, nyfiken...allt, jag känner allt tror jag... shit de e så många känslor på samma gång... nästan som ett kinder ägg, massa saker på en gång...
ibland så känner jag mig så in i norden ensam, men hallå vem gör inte de då och då... har precis haft kompisar som har hälsat på, jag har varit i skolan två veckor i sträck... jämt med andra människor runt omkring mig, jag har varit ensam i max sex timmar kanske, plus sömn... då kan man väl inte känna sig ensam. tänker väldigt mycket på förr, varför känns det som att det var bättre förr... ? var de bättre förr...? om jag tänker efter lite så känns det inte som att det var bättre förr... men ibland önskar jag att det var förr...
Tror jag är kär i Joel Kinnaman
skolan vi ses till hösten...
Ett år på Performing arts school har gått till ända... totalt två år avverkade, bara två år kvar... man skulle kunna säga att halva tiden är passerad tid...
året har gått så fruktansvärt fort, jag kan liksom inte fatta att jag har gått ett år till redan. Mina Bjärnums vänner börjar trean nu, om ett år e dom redo för jobb... de e ju helt sjukt så de nästan inte kan vara sant. å om två år e de min tur... får vi hoppas iaf... jag kan inte ens försöka förklara känslan som finns i min mage när jag tänker i dessa banor... nervös, pirrig, förväntansfull, livrädd, nyfiken...allt, jag känner allt tror jag... shit de e så många känslor på samma gång... nästan som ett kinder ägg, massa saker på en gång...
ibland så känner jag mig så in i norden ensam, men hallå vem gör inte de då och då... har precis haft kompisar som har hälsat på, jag har varit i skolan två veckor i sträck... jämt med andra människor runt omkring mig, jag har varit ensam i max sex timmar kanske, plus sömn... då kan man väl inte känna sig ensam. tänker väldigt mycket på förr, varför känns det som att det var bättre förr... ? var de bättre förr...? om jag tänker efter lite så känns det inte som att det var bättre förr... men ibland önskar jag att det var förr...
Tror jag är kär i Joel Kinnaman
skolan vi ses till hösten...
Kommentarer
Trackback
