Nästa gång, så fråga inte...
Jag säger bara de... fråga inte så blir det inga komplikationer....
Ska ha våran första Stacy go blind spelning på midsommar och jag är redan nervös!!!! Är ofta nervös innan det är showtime men fasen aldrig två månader innan... de e inte samma sak när de e något som man själv har varit med å skapat... detta kommer ju bli det mest personliga framträdandet i min historia... oj oj så nervös... nervös också pga av min röst, den är inte sig lik och stacy musiken är aningen krävande av min stämma så de e lite jobbigt.... men det känns skönt att någorlunda veta vad det är, och att jag förhoppningsvis blir bättre nu när jag fått hjälp. hoppas så in i bomben mycket att det kommer hjälpa att gå till sjukgymnasten med min nacke å mina axlar för dom e inte sköna just nu, så spänd å öm... hoppas hoppas!!!
Jobbet på båten börjar också snart, ser fram emot de så länge allt är 100 med rösten... men jag är positiv, det har bara de senaste dagarna känts mycket bättre både i kropp, själ å hals...fast som sagt inte 100 än... kanske 60, vilket e sjukt mycket bättre än minus 5 som det har varit länge...
Men de e så sjukt underbart att solen har visat sina värmande strålar, jag njuter av varenda beröring den ger! Min kropp har börjat andas igen, jag kan känna hur det roffar åt sig allt ljus den ser... känner att det börjar bli dags att börja röra på sig igen, komma igång... det är nog en av mina allra största svaghet, att jag är lat! Jag behöver någon som peppar mig, någon (utanför familjen) som rycker tag i mig å säger -"kom igen för fan, rör på fläsket!!!" Kanske e lätt å säga att det e vad jag behöver, något att skylla på... men jag tror att de e så... ofta tänker jag att allt skulle vara så mycket lättare om jag hade pengar, då skulle jag kunna betala någon för att vara där å peppa mig och jag skulle kunna betala någon för at laga god och nyttig mat till mig tre gånger om dagen och plus mellanmål... Usch, jag e så lat att jag skäms... jag vill så mycket men är ofta alldeles för lat för att får de gjort. Det värsta är ändå att jag är så sjukt medveten om hur lat jag är och gör ändå ingenting åt det! Jag vet att tusen och åter tusen människor kan ta tag i sig själva å bara göra de som måste göras...mera motion å mindre socker! Jag är så medveten men köper ändå en chokladkaka för att de e så jädrans gott!! AHHHH, GE MIG LITE SJÄLVDICIPLIN FÖR BÖVELEN!!! Är så trött på mig själv och vart jag är på väg med mina matvanor...
Varenda gång jag är å handlar så säger jag till mig själv inget onyttigt idag och det slutar likt förbannat med att jag lägger choklad på bandet...
äh nu orkar jag inte älta nå mer... svag å patetisk ska jag krypa ner i sängen å läsa min bok...
Kärlek
Ska ha våran första Stacy go blind spelning på midsommar och jag är redan nervös!!!! Är ofta nervös innan det är showtime men fasen aldrig två månader innan... de e inte samma sak när de e något som man själv har varit med å skapat... detta kommer ju bli det mest personliga framträdandet i min historia... oj oj så nervös... nervös också pga av min röst, den är inte sig lik och stacy musiken är aningen krävande av min stämma så de e lite jobbigt.... men det känns skönt att någorlunda veta vad det är, och att jag förhoppningsvis blir bättre nu när jag fått hjälp. hoppas så in i bomben mycket att det kommer hjälpa att gå till sjukgymnasten med min nacke å mina axlar för dom e inte sköna just nu, så spänd å öm... hoppas hoppas!!!
Jobbet på båten börjar också snart, ser fram emot de så länge allt är 100 med rösten... men jag är positiv, det har bara de senaste dagarna känts mycket bättre både i kropp, själ å hals...fast som sagt inte 100 än... kanske 60, vilket e sjukt mycket bättre än minus 5 som det har varit länge...
Men de e så sjukt underbart att solen har visat sina värmande strålar, jag njuter av varenda beröring den ger! Min kropp har börjat andas igen, jag kan känna hur det roffar åt sig allt ljus den ser... känner att det börjar bli dags att börja röra på sig igen, komma igång... det är nog en av mina allra största svaghet, att jag är lat! Jag behöver någon som peppar mig, någon (utanför familjen) som rycker tag i mig å säger -"kom igen för fan, rör på fläsket!!!" Kanske e lätt å säga att det e vad jag behöver, något att skylla på... men jag tror att de e så... ofta tänker jag att allt skulle vara så mycket lättare om jag hade pengar, då skulle jag kunna betala någon för att vara där å peppa mig och jag skulle kunna betala någon för at laga god och nyttig mat till mig tre gånger om dagen och plus mellanmål... Usch, jag e så lat att jag skäms... jag vill så mycket men är ofta alldeles för lat för att får de gjort. Det värsta är ändå att jag är så sjukt medveten om hur lat jag är och gör ändå ingenting åt det! Jag vet att tusen och åter tusen människor kan ta tag i sig själva å bara göra de som måste göras...mera motion å mindre socker! Jag är så medveten men köper ändå en chokladkaka för att de e så jädrans gott!! AHHHH, GE MIG LITE SJÄLVDICIPLIN FÖR BÖVELEN!!! Är så trött på mig själv och vart jag är på väg med mina matvanor...
Varenda gång jag är å handlar så säger jag till mig själv inget onyttigt idag och det slutar likt förbannat med att jag lägger choklad på bandet...
äh nu orkar jag inte älta nå mer... svag å patetisk ska jag krypa ner i sängen å läsa min bok...
Kärlek
Kommentarer
Trackback
